Tuffa Viktor/ Wictory

När jag var så där en elva år gammal höll jag på och tävlade ponny som bäst. Jag har alltid tyckt att det är roligt med lite krångliga och busiga hästar av någon anledning och när det var dags för en C-ponny fick jag tag på en riktig buse! Han hade visat att han hade massor av humör och stressade väldigt mycket, men han var ju hur gullig som helst och jättesnäll! Så jag bestämde mig för att låna honom på prov ett tag, trots allas varningar, eller kanske på grund av dem… och han blev kvar länge…

Tuffa Viktor som han hette då, (jag ändrade det till Wictory efter något år) var en korsning mellan en travare vid namn Prince Jack som rymt in i hagen till ett russ sto med namnet Daketa 509. Enligt utsago ska han vara född i Vintrosatrakten och uppfödd med flaska för att mamman dog. Hon var född 1954 och han är född 1977 så hon var ju rätt gammal då. Men det är inget jag är säker på. Hon har i alla fall lämnat fina ponnytravare, bl.a. Lill Dacke rek 2.14,1 1967 och även en godkänd hingst, Pinochio 158. Morfar hette Nils Dacke 94.

Han kom hem till mig och visade tidigt att han kunde hoppa och det riktigt bra dessutom! Men emellan det kunde man få sig riktiga fartturer i
skogen eller en massa bockande och studsande istället för ett bra dressyrpass. Det låg inte i hans intresse helt enkelt, det var ju både tråkigt och jobbigt. Så jag red lagom mycket dressyr och
eftersom mina föräldrar bor i Sörbyskogen så klättrade vi massor i backarna där. Allt var bra så länge man inte fick för sig att han skulle stå still. För det tänkte han inte göra. Han hade alltid
myror i hela kroppen. Så det gällde att vara snabb upp i sadeln ibland!

På tävlingar åkte vi runt halva Mellansverige och de andra som var med brukade komma springande ibland och berätta att vår ponny hade panik i transporten och höll på att ta sig ut. Nu var det inte så, det var bara det att när han var ensam där inne så tyckte han att han skulle trava lite istället för att stå still, så han tog spjärn med bogen i bommen och travade på lite helt enkelt. Ingen panik alls, bara något han gjorde. Men det ville inte alltid funktionärerna tro på och vi blev ibland tvungna att lasta ur och gå med honom halva dagen mellan klasserna. Han ville ju inte stå still ute heller….

Skulle vi åka något längre på tävlingar, som när vi var med i elitserielaget och vi övernattade i Skövde eller i Göteborg t.ex. Då hade vi alltid problem. Han ville inte stå i en annan box än sin egen hemma och blev helt omöjlig att ha och göra med. Han skulle bara ut! Tur att pappa var med och hjälpte till och hålla i honom. Försök att sadla en häst som springer runt, runt och är galen!

Som tur var lugnade han sig lite med åren, men en gång när vi var på träning för Marianne Heed i Hammarö så stod hästarna i spiltor i ett tält. Viktor lekte grävmaskin så han grävde ner sig med frambenen tills han såg ut som en kälkbacke! Då satte vi några brädor bakom rumpan på honom och lät honom stå lös. Det tyckte han var jättebra så han rymde och vi fick jaga honom ett tag medan han busade! Han hade säker hur skoj som helst åt oss.

Trots alla tokerier hade vi många roliga år på tävlingar tillsammans. Vi tävlade fälttävlan, hoppning och terränghoppning och har både DM plaketter och Distriktschampionat som minnen.

Till SM räckte han inte riktigt till, det var tillräckligt med MsvB eftersom han istället för att korta sin galopp i kombinationer och innan hindren lade in travsteg istället! Det tog lite tid att vänja sig vid det och det såg nog ganska annorlunda ut också kan jag tänka mig!

När jag blev 16år och skaffade mig ett galet halvblod och var det jättesvårt att kombinera de storlekarna på häst och avstånden mellan hindren när man tävlade. Så jag sålde honom till några vänner som fortfarande har kvar honom! Så nuförtiden är han en busig gammal gubbe! Sedan jag sålde honom bor han i Glanshammar och tar hand om de stora travarna hos familjen Erixon. // Ann-Marie  

Wictory

f.1977 Mbr, vhip, valack, 139cm mkh

e. Prince Jack
ee. Smokey Windswept eu.
Jackie Mc Gill

u. Daketa 509 rek 2.20.0 år 1967
ue. Nils Dacke 94 uu. Annika 348