Min ponny Chick…

Chick köpte mina föräldrar och jag 1984. Hon hade tävlat
lite grann, var inkörd och ompysslad, men väldigt pigg.
Ändå var hon född 1969, så redan då var hon 15 år
gammal.

Väl hemma hade hon en massa speciella idéer för sig av
olika anledningar. Hon vägrade gå in i mörka utrymmen,
d.v.s. även hästtransporten. Men lade man en filt över
huvudet på henne så gick hon in på en gång. När vi skulle
spänna henne för vagnen var det likadant, en filt över
huvudet som gällde. Lite konstigt tyckte vi, men funkade
det, så gjorde vi ju det som de sade att vi skulle göra.  

Första gången vi skulle åka på tävling hos Dyltabruks Rf,
(min allra första hopptävling) så stod mamma och jag och
flätade hennes man.
Inte för att det var nödvändigt, men i början tyckte vi att det
var något som man skulle göra.
När vi stod där och flätade började hela hästen skaka efter en stund. Vi undrade vad det var med henne och kollade om hon något var fel. Men hon verkade må bra, förutom skakningarna förståss…

Nåja, tänkte vi, det går nog över och visst gick det över, men det tog några tävlingar innan det försvann helt. Det visade sig att hennes förra matte hade varit så fruktansvärt nervös innan tävlingarna. Det var därför hon skakade, hon var också nervös!
Som tur var har jag aldrig varit nervös av mig när jag har tävlat själv, inte ens när jag var liten, så hon lärde sig att ta det lugnt. Med tiden så stod hon till och med och sov mellan klasserna.
Det där med filten över huvudet tröttnade vi också på ganska snart och hon lärde sig att bli lastad. Tillslut kunde vi även sela för henne helt själva. Hon bara stod snällt och väntade. 

Jag pratade med min mamma häromdagen om Chick och hon påminde mig om att det inte gick att spänna sadelgjorden på henne när man stod bredvid, för då stegrade hon sig. Det mindes inte jag! Tänk vad man glömmer!
Men jag fick, enligt mamma, ta hjälp upp i sadeln först och sedan så kunde vi spänna åt gjorden när jag suttit upp. Inte särskilt praktiskt…

Mamma och jag körde och red Chick tillsammans och jag var ute med henne ensam. Hon var en underbar liten ponny. Att hon var framavlad för tävling har jag förstått på senare år och att hon var en av de första Ridponnyerna. Hon var född hos Anneka Andersson i Strängnäs. Anneka var en av dem som började med att ta fram Ridponnyerna i Sverige. Chick var korsad med hennes arab/ welsh/ halvblodshingst Nimrod, (född som Wärnanäs Dryad, 1966, hos A-C Svinhufvud) vars far Nimran ox finns representerad bland en del av dagens ridponnyer. Nimran var efter Grey Owl ox
Farmor var Säfstaholms Dahlia efter Snowdon Blighter RWM1 och undan halvblodsstoet Hyacint 4078.

Chicks mor Cilla var efter Pajazzo RW4, med blod från Coed Coch ponnyerna och undan Charlotte (f. 1948) som var efter en Englandsimporterad ridponny vid namn Potato, född någon gång på 1940 talet! 

Och var det något Chick var bra på så var det att hoppa! Hon älskade att galoppera snabbt och var otroligt vändbar. Hon passade kanonbra till både hoppning och terränghoppning. Vi tävlade upp till MsvB i hoppning, men sedan fick hon problem med kombinationerna.

Hon var, som ni kan se på det översta fotot, väldigt lång i ryggen och hennes långa galopp var svår att rymma mellan hindren när det blev lite högre.

Med mer dressyrträning hade det säkert gått bättre, men det var vi inte så bra på hon och jag, även om vi försökte…

I september 1985 startade vi i terränghoppning LB och LA hos FröviFrf i Käglans grusgrop. Hon var hur duktig som helst. Vi kom tvåa i LB och vann LA klassen trots att hon var den enda B-ponnyn som deltog. De andra som var med och tävlade hade stått innan och tyckt synd om oss för att en så liten ponny skulle ju inte ha en chans att få en lika snabb tid som C och D ponnyerna.
Men det kunde hon, snabbare än dem till och med! Jag var strålande glad!

Dagen efter tävlingen var jag hemma hos en kompis och lekte och på eftermiddagen kom båda mina föräldrar dit och skulle hämta mig av någon anledning. De ville absolut att jag skulle dricka någon konstig dricka innan vi åkte hem. Jag var 12 år gammal, jag anade ju ugglor i mossen på en gång. Varför kom de dit och skulle hämta mig båda två? Jag hade ju cyklat dit? Och varför var den där drickan så viktig? Nej, den drickan fick de inte mig att dricka!

Efter ett tag åkte vi hem i bilen tillsammans och jag kände ju att något var galet. När vi kom hem på gården såg jag direkt att Chick inte var i hagen med de andra ponnyerna. När jag frågade varför så kom förklaringen till alla konstigheter. Mamma och pappa hade försökt att ge mej en tablett med lugnande medel i drickan, för att jag inte skulle bli så ledsen och chockad.
Chick fanns inte hos oss längre. Hon hade lämnat oss på förmiddagen, då hon hade blivit så illa sparkad att ena frambenet blivit krossat vid knäet. Hon var då 16 år gammal och det var inte mycket man kunde göra åt det, tyvärr…

Jag kommer aldrig att glömma tävlingen dagen innan hon försvann, alla gånger hon ställde upp och vilken fantastisk ponny hon var, min lilla Chick!

Chick blev distriktschampion i hoppning 1985, trots att hon missade
säsongens sista tävlingar.

//Ann-Marie

Chick

f.1969

e. Nimrod e. Nimran ox e. Grey Owl ox GB

u. Cilla e. Pajazzo RW 4 e. Coed Coch Berwynedd RW1 

Stickelhårig brun med svart man och svans, skjuten stjärn, 128cm i mankhöjd.