En dag ringde min kompis Petra och sade att hon blivit erbjuden en ettårig
shetlandshingst. Hon hade ju ganska nyligen köpt en själv och tyckte
att hon inte behövde någon mer just då, men tjejen som ringt hade
tjatat, så hon hade lovat att kolla om någon annan var intresserad.
Sagt och gjort, hon ringde mig. Vi hade ju åkt runt på tävlingar
tillsammans i hur många år som helst förut. Men efter att jag sålt
mitt halvblod så var jag hästlös.
Jag tänkte för mig själv, att vad ska jag med en liten
shetlandsponnyhingst till?
Efter ett tags funderande, så kom jag ändå fram till att det skulle
kunna vara lite skoj att pyssla med en häst igen. Sonen kanske också
kan tycka att det är kul att rida när han blir större. Dessutom, kan
man ju köra in en sån där liten rackare. Nåja, jag frågade om
ponnyn i fråga i så fall fick stå i Petras stall och gå tillsammans
med hennes hingst?
Hon tyckte att det lät som ett bra förslag och vi kontaktade tjejen
uppifrån Hudiksvall och sade att jag var intresserad. Hon skickade ett
foto på ett svart litet troll och jag tänkte att nåja, jag kan ju
alltid sälja den om jag tröttnar.
En mulen vinterdag satte vi min gamla hästtransport bakom mammas bil
och åkte mot Hudiksvall. Pojkvännen och jag turades om att köra. Väl
framme vid en hage på landet, där det fanns några American Curly och
ett litet troll, betalade vi ponnyn, fick registreringsbeviset, bar in
den i transporten och sade adjö.
Det hela var över på femton minuter! Jag fick en känsla av att hon
verkligen ville bli av med honom! Var han så hemsk?
Väl hemma hos Petra fick han gå tillsammans med Linus som då också
var hingst. Det blev massor av bus och full fart. Med tiden blev det tyvärr
lite väl hårda tag och vi fick ställa dem i varsin hage. De kom ju på
att de var hingstar och att det fanns flera ston på gården. Då måste
man ju tala om att man är starkast så klart!
Det lilla trollet blev min bästa vän! Inte kunde jag tro att man kunde
ha så roligt med en så liten ponny. Vi tömkörde, körde in, red in
och var på utställningar. Han har alltid varit snäll och gjort sitt bästa!
Kanske lite för snäll ibland, då domarna gärna ser hingstar som
spexar lite. Rebecca började köra ponnytrav med honom och jag bestämde
mig för att behålla honom som hingst och visa honom på premiering.
Vi har verkligen haft hur kul som helst tillsammans.
Därför har jag de senaste fyra åren åkta halva Sverige runt med
transporten bakom min bil, från Rättvik till Årjäng, Solvalla till Jägersro.
Jag har köpt två avelsston och fött upp ett eget. Och livet består
till största delen av hästar igen!
Allt detta på grund av en liten shetlandsponny som heter Dante.
// Ann-Marie
